Franchising
En annan relativt vanlig, men lite speciell, distributionsmodell är franchising. Franchising går ut på att en franchisegivare som tagit fram ett särskilt affärskoncept vill dela med sig av detta med hjälp av olika franchisetagare som ska sälja och marknadsföra varorna inom ramen för konceptet. Franchisetagaren får, mot en överenskommen ersättning, rätt att driva sin verksamhet under konceptet och får då också möjlighet att tillgodogöra sig know-how, produktsortiment, metoder samt kanske viktigast, franchisegivarens varumärke och andra kännetecken.
Franchiseförhållandet
Franchiseförhållandet är likt återförsäljarförhållandet på det sätt att franchisegivaren ges möjlighet att i eget namn och för egen räkning sälja de givna produkterna eller tjänsterna. Den stora skillnaden är emellertid att en återförsäljare inte på samma sätt är knuten till en särskild modell. Franchiseförhållandet är alltså inte lika fritt utan mer detaljstyrt. Franchisegivaren ges tydliga instruktioner, oftast i ett franchiseavtal, om hur denne ska sköta försäljningen men också den dagliga verksamheten. Hela modellen förutsätter att alla som är en del av franchisesystemet bedriver sin verksamhet på samma sätt och med samma sortiment, utseende på butiker, loggor, marknadsföring etc. Målet är att det ska se ut som att alla franchisefilialer drivs av samma aktör.
Eftersom konceptet är satt på förhand så finns det inte särskilt mycket utrymme för förhandling mellan parterna. Alla ändringar i konceptet behöver godkännas av samtliga franchisetagare, för att bibehålla enhetligheten.
Lagstiftning kring franchising
Det finns en del lagstiftning som rör franchiseförhållanden, den handlar framförallt om franchisegivarens informationsskyldighet inför att ett franchiseavtal ingås. Utöver den lagstiftningen som endast berör en del av verksamheten så finns det inte särskilt mycket reglering. Det ställer krav på parterna i förhållandet att sinsemellan reglera andra viktiga aspekter av förhållandet själva i avtal.
