Upphandlingsprinciper

Det kanske enklaste sättet att förstå grundtanken bakom upphandlingslagstiftningen på är att förstå de fem upphandlingsprinciper som genomsyrar lagstiftningen.

De fem upphandlingsprinciper är:

1. Icke-diskriminering
2. Likabehandling
3. Proportionalitet
4. Öppenhet
5. Ömsesidigt erkännande

Alla upphandlingsprinciper vilar på en bas av transparens och objektivitet. De ställer höga krav på de upphandlande myndigheterna och att de ska agera sakligt och välja bästa möjliga leverantör. Det finns en nolltolerans mot korruption och köp som exempelvis bygger på lojalitet mot favoriserade aktörer och också mot favoriserande av leverantörer som kommer från det egna landet.

Alla upphandlingar ska baseras på affärsmässig grund och den leverantör som erbjuder bäst villkor för den vara eller tjänst som ska inhandlas ska också vinna upphandlingen. Alla aktörer, oavsett härkomst eller nationell tillhörighet ska ha samma möjligheter att vinna upphandlingen. Det innebär att en upphandling inte kan försvåras genom att myndigheten ställer krav på system eller certifieringar som bara kan erbjudas av svenska företag.

Vid en prövning av om en upphandling strider mot någon av de grundläggande principerna ses till just det enskilda fallet och hur omständigheterna ser ut där. Bland annat så utvärderas syftet med upphandlingen och vad det är som upphandlats.

Principen om icke-diskriminering

Principen om icke-diskriminering fastställer att en upphandlande myndighet inte får diskriminera leverantörer på grund av deras nationalitet. Rent konkret innebär det att myndigheterna inte får ställa upp krav i upphandlingen som endast svenska företag kan uppnå. Denna princip måste alltid efterföljas, även om myndigheten inte förväntar sig att några utländska leverantörer ska delta i upphandlingen. Leverantörer från det egna landet får inte heller prioriteras eller favoriseras på andra sätt.

Principen om likabehandling

Principen om likabehandling innebär att alla leverantörer i alla situationer ska behandlas likvärdigt. Alla leverantörer ska ges tillgång till samma information och det ska ske samtidigt. Sena anbud får inte accepteras eftersom alla tidsfrister ska vara lika för alla parter.

Likabehandlingsprincipen innebär också att olika situationer ska behandlas olika. Leverantörerna kan exempelvis på olika sätt bevisa hur de ska leverera i enlighet med anbudet.

Det kan ske undantag från huvudregeln om likabehandling men i sådana fall måste det föreligga sakliga skäl.

Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen ör en princip som är återkommande på många olika rättsområden. Den innebär att krav och uppställda villkor ska vara rimliga i förhållande till syftet med upphandlingen. Upphandlande myndighet ska i valet av flera olika alternativ alltid eftersträva att välja det som belastar leverantörerna minst.

Principen om öppenhet

Principen om öppenhet ställer krav på att myndigheten alltid agerar på ett sätt som är transparent och inte tex försvårar upphandlingen genom att undanhålla uppgifter.

Alla dokument i upphandlingen ska vara förutsebara och således

• Tydliga och klara
• Alla uppställda krav ska framgå tydligt
• Information om genomförandet av upphandlingen ska framgå tydligt

Leverantören ska alltid ha fått en klar beskrivning av på vilka grunder anbud tilldelas och principens huvudsakliga syfte är att motverka godtyckliga bedömningar och favorisering.

Principen om ömsesidigt erkännande

Principen innebär i korthet att alla typer av bevis och certifikat som utfärdats av en myndighet inom EU och EES ska godkännas i samtliga medlemsländer.