De sätt på vilka vi köper varor har förändrats och förändras alltjämt i rask takt. Dessutom har de varor vi köper blivit allt mer komplicerade och inbegriper allt fler funktioner. För att möta denna förändring, och i syfte att stärka konsumentskyddet, så har EU antagit två nya direktiv (Varudirektivet och Direktivet om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster). Den svenska regeringen har föreslagit att implementera dessa direktiv genom en ny konsumentköplag som avses träda i kraft 1 maj 2022. Nedan följer, i korta drag, några av de förändringar som avses genomföras.

Några nya begrepp

Varor med digitala delar: Lös sak (vara) som är integrerad eller sammankopplad på något sätt med digitalt innehåll eller digital tjänst. Här rör det sig alltså om ”uppkopplade prylar”, till exempel en smart-TV. Dessa typer av varor är nu avsedda att likställas med andra fysiska varor med tillämpning av vissa specialregler. Exempelvis ska en vara med digitala delar inte anses avlämnad förrän även de digitala delarna har avlämnats.

Digitalt innehåll och digital tjänst: Med digitalt innehåll avses till exempel innehåll som görs tillgängligt genom en CD-skiva, till exempel musik eller ett datorspel. Här ligger värdet i det digitala innehållet och inte i den fysiska CD-skivan.  Med digital tjänst avses exempelvis abonnemangstjänster för film, ljudböcker eller musik.

Andra nyheter

Betalning med personuppgifter

Den nya konsumentköplagen kommer även gälla när betalning sker med konsumentens personuppgifter. Med betalning med personuppgifter ska ses att konsumenten, i utbyte mot att få använda en tjänst, uppger personuppgifter till näringsidkaren som denne sedan kan använda i olika syften. Betalningen sker alltså med personuppgifter istället för med exempelvis pengar. För att det ska kunna ses som en betalning med personuppgifter så krävs bland annat att uppgivandet av personuppgifter går utöver de personuppgifter som näringsidkaren strikt behöver för att tjänsten ska kunna fungera för konsumenten. Om näringsidkaren således enbart behöver personuppgifterna för att till exempel fullgöra avtalet med konsumenten eller på grund av rättsliga krav så undantas lagen från tillämpning.

Fel och reklamation

I förslaget till den nya konsumentköplagen så delas fel i vara in i två kategorier – nämligen subjektiva och objektiva fel. Med ett subjekt fel menas kort att varan som konsumenten köpt inte överensstämmer med vad som avtalats. Detta kan vara fallet om varan exempelvis avviker från vad näringsidkaren har marknadsfört kring varan. Med objektivt fel menas kort att varan förvisso kanske inte avviker från vad som avtalats (subjektivt fel) men den avviker ändå från vad konsumenten kan förvänta sig om varan. Detta kan vara fallet om varan är i någon vidare mån sämre än motsvarande varor på marknaden.

Om en vara exempelvis har en repa eller annan skada från vilken näringsidkaren vill friskriva sig ansvar, så är avsikten att det inte längre ska vara möjligt att använda termer som att varan säljs i ”befintligt skick”. Näringsidkaren ska istället specifikt informera konsumenten om skadan och konsumenten måste uttryckligen godkänna en sådan avvikelse. Om informationen inte ges eller godkännande inte inhämtas så föreligger fel i varan. Allmänna förbehåll eller friskrivningar ska alltså inte kunna ha verkan.

Oavsett om det rör sig om ett subjektivt eller objektivt fel så påverkar det inte vilka påföljder konsumenten kan kräva med anledning av felet. Om felet fanns vid avlämnandet så kan konsumenten reklamera varan. Tiden inom vilken konsumenten kan reklamera en vara är idag tre år i Sverige. Så är tanken att det fortsatt kommer vara även i och med den nya konsumentköplagen. Idag gäller emellertid att om ett fel visar sig i en vara inom sex månader från avlämnandet så föreligger presumtion för fel. Detta innebär helt enkelt att utgångspunkten är att det är fel i varan om felet visar sig inom denna tid och näringsidkaren måste i sådana fall bevisa att felet inte beror på denne. Avsikten är att denna tidsfrist om 6 månader ska förlängas till två år.

För digitalt innehåll och digitala tjänster där företaget erbjuder kontinuerligt tillhandahållande gäller att konsumenten kan reklamera under den tid som avtalet gäller, vilket då kan vara en period som sträcker sig längre än tre år. Skulle det digitala innehållet eller den digitala tjänsten vara en del i en produkt så gäller minst en reklamationsfrist om tre år eller den längre tid som avtalet gäller.

Att tänka på

För företag som säljer varor till konsumenter eller annars erbjuder digitalt innehåll eller digitala tjänster så är det lämpligt att se över sina köpvillkor. Detta i syfte att dels säkerställa att man uppfyller befintliga lagkrav, dels för att säkerställa att man uppfyller de nya lagkraven som är på ingång. Utöver lagkrav så bör företag se över möjligheten att reglera frågor om exempelvis när avtal ska anses ingås med konsumenten (vid orderbekräftelse eller vid annat tillfälle), rätt att ta ut avgift vid ej uthämtade paket, förklaringsmisstag/felskrivningar, begränsningar i leverans m.m. För företag som erbjuder digitala tjänster är det också viktigt att se över frågor om företagets rätt att göra ändringar i tjänsten och vad som sker i och med uppdateringar av tjänsten.

Det är också värt att notera att olika regler gäller i olika länder inom EU. Även om de nya bestämmelserna som ska gälla i den nya konsumentköplagen följer av EU-direktiv så kan implementeringen av EU-direktiven se olika ut i resten av EU. Ett företag som säljer varor, digitalt innehåll eller digitala tjänster inom flera länder i EU behöver således ta hänsyn till varje lands särskilda bestämmelser härvidlag.

Författat av

Edward Strömstedt, jurist Freja Partner