Freja Partner har haft nöjet att agera rådgivare till ägarna vid försäljning av Bellis Växtmiljö i Partille AB till Hässelby Blommor.

Bellis Växtmiljö har arbetat med växtinredning i offentlig miljö sedan 1982 och bolaget har varit ett av Sveriges ledande växtinredningsföretag. Bolaget är baserat i Partille, strax utanför Göteborg, och sköter växter hos över 1000 företag i Västsverige. Bolaget förvärvas nu av Hässelby Blommor och bildar nu ”Sveriges starkaste företagsgrupp inom växtinredning, utemiljö och grön arkitektur – med över 100 medarbetare i Sverige”.

 

”Vi är otroligt nöjda med den hjälp vi har fått från Freja Partner under försäljningsprocessen. Deras kunskap och professionalitet har gjort att vi har känt oss trygga från början till slut, vilket har varit viktigt för oss. Vi vill rikta ett extra varmt tack till vår kontaktperson Andreas, som hela tiden har varit engagerad och lyhörd för våra önskemål samt snabb på att svara på våra frågor, stora som små. De har vårt största förtroende och vi kan varmt rekommendera Freja Partner för de som står inför liknande process” säger Caroline Everhult, delägare Bellis Växtmiljö.

 

Ansvariga projektledare från Freja Partner har varit Andreas Kristensen, samt Johannes Törnklev som legal rådgivare.

 

Vi tackar för samarbetet och önskar alla parter lycka till framöver!

NIS2-direktivet (Network and Information Systems Directive 2) (NIS2) trädde i kraft den 14 december 2022. Därefter har EU:s medlemsstater haft 21 månader på sig att införliva direktivet i nationell rätt. I Sverige förväntas den nya lagstiftningen börja gälla den 1 januari 2026. Den proposition som enligt tidigare tidplan skulle ha presenterats i maj 2025 har dock ännu inte lagts fram. Förseningen beror på att ett omfattande utredningsarbete fortfarande pågår kring hur det svenska regelverket ska utformas. Flera centrala och komplexa frågor återstår att besvara innan ett färdigt lagförslag kan presenteras och implementeringen slutföras.

Syftet med NIS2-direktivet är att uppnå en hög gemensam nivå på cybersäkerhet – det vill säga nätverks- och informationssäkerhet – inom hela EU. Ett centralt mål är att harmonisera regelverket och minska de rättsliga skillnaderna mellan medlemsstaterna. Jämfört med det tidigare NIS1-direktivet (NIS1) innehåller NIS2 mer detaljerade och skärpta krav, bland annat gällande säkerhetsåtgärder och incidentrapportering. Dessutom utökas tillämpningsområdet avsevärt, då antalet berörda sektorer ökar från sju till arton, vilket innebär att många fler aktörer kommer att omfattas av regleringen.

I Sverige har NIS1-direktivet implementerats genom lagen (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster (”NIS-lagen”). Därtill finns säkerhetsskyddslagen (2018:585) som också ställer krav på robusthet och resiliens, liknande dem som återfinns i NIS-lagen. Till skillnad från NIS-lagen, som har ett unionsrättsligt perspektiv och syftar till att stärka cybersäkerheten inom hela EU, är säkerhetsskyddslagen inriktad på att skydda Sveriges nationella säkerhetsintressen. Den har således ett uttalat nationellt fokus och gäller oberoende av EU-rättsliga harmoniseringssträvanden.

Omfattas mitt företag av NIS2?

För att omfattas av NIS2-direktivet krävs det, som huvudregel, att den juridiska personen uppfyller kriterierna för att klassificeras som ett medelstort företag (250 anställda eller fler och vars årsomsättning överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning överstiger 43 miljoner euro på ett år) samt bedriver sådan verksamhet inom någon av de sektorer som anges i bilaga I eller II till direktivet. Bilaga 1 omfattar så kallade högkritiska sektorer och Bilaga II avser andra kritiska sektorer.

Till de högkritiska sektorerna hör energi, transport, bank, finansmarknadsinfrastruktur, hälso- och sjukvård, dricksvatten, avloppsvatten, digital infrastruktur, förvaltning av IKT-tjänster, offentlig förvaltning samt rymden.

De andra kritiska sektorerna inkluderar post- och budtjänster, avfallshantering, tillverkning/produktion/distribution av kemikalier, produktion/bearbetning/distribution av livsmedel, tillverkningsverksamhet, digitala leverantörer samt forskning.

För att fullt ut förstå vilka typer av verksamheter som omfattas krävs en noggrann genomgång av bilagorna till direktivet. Där specificeras sektorerna med hänvisning till andra unionsrättsakter och gällande definitioner enligt dessa.

Som huvudregel klassificeras verksamhetsutövare inom de högkritiska sektorerna som väsentliga entiteter medan verksamhetsutövare inom andra kritiska sektorer kan utgöra antingen väsentliga eller viktiga entiteter. Denna distinktion har betydelse för vilka skyldigheter som gäller enligt direktivet – något som behandlas vidare i den följande delen av artikeln.

Vilka krav ställs på mig som omfattas av NIS2?

Om man kan identifiera sig som en entitet inom NIS2-direktivets tillämpningsområde utgör nästa steg att fastställa vilka konkreta åtgärder som krävs enligt direktivets bestämmelser.

Krav på cybersäkerhetsåtgärder

Artikel 21.2 i NIS2-direktivet anges tio specifika riskhanteringsåtgärder som samtliga omfattande entiteter som minimum ska vidtas. Dessa är:

1. Policyer (”strategier”) för riskanalys och informationssystemsäkerhet,
2. Incidenthantering,
3. Kontinuitetsplanering (”driftskontinuitet”), exv. hantering av säkerhetskopiering och krishantering,
4. Säkerhet i leveranskedjan,
5. Säkerhet vid förvärv, utveckling och underhåll av nätverks- och informationssystem, inbegripen hantering av sårbarheter samt sårbarhetsinformation,
6. Policyer (”strategier”) och metoder (”förfaranden”) för att utvärdera effekten av vidtagna riskhanteringsåtgärder,
7. Grundläggande cyberhygien och utbildning i cybersäkerhet,
8. Policyer (”strategier”) och processer (”förfaranden”) för användning av kryptografi – och när lämpligt kryptering,
9. Personalsäkerhet, åtkomstkontrollspolicyer och resursförvaltning (”tillgångsförvaltning”),
10. Användning av flerfaktors- och kontinuerlig autentisering (”multifaktorautentisering”) samt säkrad kommunikations- och nödkommunikationssytem.

I nuläget saknas detaljerad vägledning för en bättre förståelse för kraven avseende respektive riskhanteringsåtgärd. I väntan på vägledning på EU-nivå kan viss vägledning hämtas från nationella föreskrifter, särskilt från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Exempelvis innehåller MSBFS 2018:8 om informationssäkerhet för leverantörer av samhällsviktiga tjänster och MSBFS 2020:7 om säkerhetsåtgärder i informationssystem för statliga myndigheter praktisk vägledning kring hur verksamheter kan arbeta med informationssäkerhet i form av processer, policyer och rutiner.

Enligt 5 § MSBFS 2018:8 ska leverantörer bedriva ett systematiskt och riskbaserat informationssäkerhetsarbete med stöd av standarderna ISO 27001 och ISO 27002. Även om det fortfarande saknas exakt vägledning om vad detta innebär i förhållande till NIS2 kan verksamheter som redan arbetar strukturerat med dessa standarder förväntas ha ett försprång i anpassningen till det nya regelverket.

Vidare anges i 2 § 2018:8 att informationssäkerhetsarbetet även ska omfatta den hantering av nätverk och informationssystem som utkontrakteras till en extern aktör. Denna bestämmelse avser alltså säkerheten i leverantörskedjan. Vad man särskilt bör tänka på gällande denna bestämmelse är att parterna på avtalsrättslig väg bör reglera frågor såsom uppföljning av cybersäkerhetsåtgärder, ansvarsfördelning i det systematiska säkerhetsarbetet samt rutiner för incidentrapportering etc.

Krav på rapportering av cyberincidenter och cyberhot

Enligt artikel 23.1 i NIS2-direktivet är både viktiga och väsentliga entiteter skyldiga att utan onödigt dröjsmål rapportera betydande incidenter till sin CSIRT-enhet (Computer Security Incident Response Team) eller till behörig myndighet. I Sverige har denna funktion hittills utförts av CERT-SE, som är en del av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Syftet med rapporteringsskyldigheterna är att begränsa den potentiella spridningen av betydande incidenter, att göra det möjligt för berörd entitet att söka bistånd och att dra lärdomar inför framtida incidenter.

Vad är det då som måste rapporteras? Begreppet ”incident” definieras i artikel 6.6 i NIS2-direktivet som en händelse som undergräver tillgängligheten, autenticiteten, riktigheten eller konfidentialiteten hos lagrade, överförda eller behandlade uppgifter eller hos de tjänster som erbjuds genom eller är tillgängliga via nätverks- och informationssystem.

För att det ska finnas en skyldighet att rapportera om incidenten så räcker det dock inte med att den uppstått, utan incidenten måste även kunna klassificeras som ”betydande”. Enligt artikel 23.3 i NIS2-direktivet anses en incident vara betydande om:
a) den har orsakat eller kan orsaka allvarliga driftsstörningar för tjänsterna eller ekonomiska förluster för den berörda entiteten,
b) den har påverkat eller kan påverka andra fysiska eller juridiska personer genom att vålla betydande materiell eller immateriell skada.

Indikatorer såsom i vilken utsträckning tjänstens funktion påverkas, hur länge incidenten pågår eller hur många tjänstemottagare som drabbas kan spela en viktig roll när man fastställer om tjänstens driftsstörning är allvarlig.

Vid en betydande incident ska berörd entitet enligt artikel 23.4 i NIS2-direktivet rapportera till myndighet i tre olika steg:

1. Tidig varning

Den tidiga varningen ska lämnas utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 24 timmar och bör endast innehålla den information som är nödvändig för att göra myndigheten medveten om den betydande incidenten samt ge den berörda entiteten möjligheten att söka bistånd.

1. Incidentanmälan

Incidentanmälan ska lämnas utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom 72 timmar i syfte att uppdatera den information som lämnats via den tidiga varningen och göra en inledande bedömning av den betydande incidenten, inbegripet dess allvarlighetsgrad och konsekvenser samt, i förekommande fall, angreppsindikatorer.

• Slutrapport

Senast en månad efter inlämningen av incidentanmälan ska slutrapport lämnas som ska innehålla en mer detaljerad beskrivning av incidenten, inkluderat dess allvarlighetsgrad och konsekvenser.

Även delrapporter om relevanta statusuppdateringar kan komma att behövas inges på begäran.

Om så är lämpligt ska berörd entitet utan onödigt dröjsmål även meddela mottagarna av deras tjänster om sådana betydande incidenter sannolikt inverkar negativt på tillhandahållandet av tjänsterna. Berörd entitet ska dessutom i vissa fall utan onödigt dröjsmål underrätta mottagarna om betydande cyberhot i enlighet med artikel 23.2 NIS2-direktivet.

I artikel 6.10 NIS2-direktivet definieras ”cyberhot” på samma sätt som i artikel 2.8 i förordning (EU) 2019/881 (Cybersäkerhetsakten) som en potentiell omständighet, händelse eller handling som kan skada, störa eller på annat negativt sätt påverka nätverks- och informationssystem, användare dessa system och andra personer. ”Betydande cyberhot” definieras i artikel 6.11 NIS2-direktivet som ett cyberhot som, på grund av dess tekniska egenskaper, kan antas ha potential att ha en allvarlig påverkan på en entitets nätverks- och informationssystem eller användarna av entitetens tjänster genom att vålla betydande materiell eller immateriell skada.

Den huvudsakliga skillnaden mellan en incident och ett cyberhot är att ett cyberhot inte förutsätter att någon skada faktiskt har uppstått, utan att det endast föreligger ett hot om att en sådan skada ska inträffa.

Som jag nu nämnt så finns det två olika typer av rapporteringsskyldighet:
1. skyldigheten att rapportera till MSB samt
2. skyldigheten att underrätta sina tjänstemottagare.

Myndighetsrapportering är endast tillämplig vid betydande incidenter medan mottagarrapportering kan vara tillämplig både vid betydande incidenter och betydande cyberhot.

Alltså, både vid betydande incidenter och betydande cyberhot kan det bli aktuellt att utan onödigt dröjsmål underrätta mottagaren av tjänsten, men vem är då mottagare? Då detta begrepp inte definieras i NIS2-direktivet måste en bedömning göras i varje enskilt fall. Formuleringen ”som sannolikt inverkar på tillhandahållandet av tjänsten” i artikel 23.1 i NIS2-direktivet bör tolkas som att underrättelsen vid betydande incidenter ska göras till alla tjänstemottagare i alla led i kedjan. Underrättelsen vid betydande incidenter bör således omfatta en vidare krets av mottagare än den krets av mottagare som ska underrättas vid betydande cyberhot då formuleringen ovan skiljer sig åt jämfört med formuleringen ”de mottagare av deras tjänster som kan påverkas” i andra punkten artikel 23 NIS2-direktivet. Vi saknar dock vidare vägledning i hur formuleringarna ska tolkas men hänsyn ska även tas till den berörda entitetens faktiska möjlighet att uppfylla sin skyldighet att underrätta mottagarna av deras tjänster.

Ytterligare ett krav för att vara skyldig att underrätta mottagare av sina tjänster om betydande incident är att sådan underrättelse är lämplig. En bedömning ska göras i varje enskilt fall. I dagsläget saknas det dock både definition och vägledning av vad som ska anses vara lämpligt och hur bedömningen ska göras.

Vad underrättelsen av betydande incident ska innehålla förklaras inte vidare i NIS2-direktivet. Däremot klargörs att underrättelsen av betydande cyberhot ska innehålla eventuella åtgärder eller avhjälpande arrangemang som mottagarna kan vidta för att begränsa de risker som följer av ett betydande cyberhot.

Vad händer om jag som företag inte efterlever kraven som åligger mig enligt NIS2-direktivet?

För att säkerställa att NIS2-direktivet ska få genomslag och tillämpas enhetligt inom hela EU innehåller direktivet detaljerade krav på hur medlemsstaterna ska organisera tillsynen över de entiteter som omfattas. Tillsynen ska utföras av behöriga myndigheter som varje medlemsstat är skyldiga att utse. Vilka svenska myndigheter som kommer att ansvara för tillsyn över respektive sektorer och entitetstyper är i skrivande stund ännu inte slutgiltigt fastställt. Det står dock klart att direktivet skiljer mellan väsentliga och viktiga entiteter vad gäller tillsynens omfattning och former. Enligt artikel 32 i NIS2-direktivet får tillsynsmyndigheterna utöva mer ingripande kontroll av väsentliga entiteter, inklusive möjligheten att genomföra oannonserade platsrevisioner (ad hoc-revisioner). För viktiga entiteter är tillsynsmöjligheterna mer begränsade då det exempelvis inte är möjligt att utföra ad-hoc revisioner enligt artikel 33 i NIS2-direktivet. Det är viktigt att notera att de uppräknade tillsynsbefogenheterna i artiklarna 32 och 33 inte är uttömmande, utan utgör minimikrav. Medlemsstaterna kan alltså införa ytterligare befogenheter eller verktyg för tillsyn.

För att säkerställa efterlevnad innehåller NIS2-direktivet också krav på att tillsynsmyndigheterna ska ha möjlighet att vidta effektiva sanktioner vid överträdelser. Enligt artikel 32 i NIS2-direktivet kan dessa innefatta varningar och förelägganden samt påförande av administrativa sanktionsavgifter. De administrativa sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. De administrativa sanktionsavgifterna vid bristande regelefterlevnad för väsentliga enheter kan komma att uppgå till högst 10 000 000 EUR eller 2 % av den totala globala årsomsättningen, och för viktiga enheter 7 000 000 EUR eller högst 1,4 % av den totala globala årsomsättningen beroende på omständigheterna i det enskilda fallet i enlighet med artikel 34.4 och 34.5 i NIS2-direktivet.

Som tidigare nämnts gör NIS2-direktivet en tydlig åtskillnad mellan väsentliga och viktiga entiteter, vilket framför allt märks i omfattningen av tillsyn och sanktionsmöjligheter. Väsentliga entiteter omfattas av en strängare reglering, vilket avspeglas i mer omfattande tillsynsbefogenheter för myndigheterna och högre sanktionsnivåer vid bristande efterlevnad.

En särskilt långtgående sanktionsmöjlighet riktas mot individnivå. Utöver administrativa åtgärder och sanktionsavgifter mot den juridiska personen, möjliggör artikel 32.5 b i NIS2-direktivet att sanktioner kan riktas direkt mot dess legala ställföreträdare. Om en väsentlig entitet underlåter att vidta tidigare förelagda åtgärder inom föreskriven tid, får den behöriga myndigheten begära att en domstol meddelar ett tillfälligt förbud för varje fysisk person som på nivån för verkställande direktör har ledningsansvar i den väsentliga entiteten att utöva ledningsfunktion i den aktuella enheten. Det saknas dock en närmare definition av vad som avses med begreppet legal ställföreträdare, vilket kan skapa osäkerhet kring dess exakta innebörd men det vi vet i skrivande stund är att behörig myndighet kan komma att besluta att personer inte får utföra sitt ledningsuppdrag i de fall tidigare begärda åtgärder inte har vidtagits. Det personliga ansvaret är en långtgående sanktion och bör användas först när samtliga övriga tillsynsåtgärder visat sig verkningslösa.

 

Avslutande reflektion

Genom tydliga krav på säkerhetsåtgärder, rapporteringsskyldighet och skärpt tillsyn stärker NIS2-direktivet den gemensamma motståndskraften mot cyberhot i ett alltmer digitaliserat samhälle. För svenska verksamheter som omfattas av NIS2-regleringen innebär detta både ett utökat ansvar och ett krav på att granska och justera sina interna processer, styrdokument och leverantörsavtal. Det är avgörande att redan nu vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnad av NIS2-direktivet, inte minst med tanke på de kännbara sanktioner som kan bli aktuella vid bristande regelefterlevnad, både för juridiska personer och för fysiska personer.

 

Behöver ni hjälp att komma igång eller uppdatera er verksamhet kring detta? Tveka inte på att höra av er.

 

 

Freja Partner genom

Zandra Larsen, jurist och dataskyddssamordnare

Vi på Freja Partner har alltid gillat nätverk. Vi gillar också idrott och fotboll. Och vi gillar IFK Göteborg. Så nu var det äntligen dags, Freja Partner har i år gått in som stolt partner till hela stadens lag.

 

Kamratskapet innebär att vi nu blir en del av ett affärsnätverk som andas gemenskap, engagemang och framtidstro. Samt att vi även får stötta upp IFK Göteborgs organisation vid juridiska spörsmål och utmaningar.

 

”IFK Göteborg har alltid legat oss varmt om hjärtat så vi är mycket glada för detta partnerskap.”, säger Fredrik Weiss, VD på Freja Partner.

 

 

Vi har för vår klients räkning vunnit framgång i Hovrätten för Västra Sverige.

Tvisten ifråga gällde ett fastighetsköp där vår klient yrkade på rätt till prisavdrag mot bakgrund av att fastighetens area avvek från vad som utfästs vid försäljningstillfället.

Tvisten avgjordes i tingsrätten förra året och överklagades därefter till hovrätten. Det är glädjande för vår klient att hovrätten gick på tingsrättens linje vad gäller fastställande av prisavdrag.

Ansvarig jurist hos Freja Partner har varit Sofia Tegel.

 

Målnummer: T 5049-24 Hovrätten för Västra Sverige

 

Har du frågor om fel i fastighet eller står inför ett potentiellt förvärv av en fastighet? Tveka inte att höra av dig till oss.

Freja Partner har haft nöjet att agera rådgivare till ägarna vid försäljning av Westberg Vibrations- Omgivningskontroll till Ametalis.

Westberg Vibrations- och Omgivningskontroll är ett konsultbolag med expertis inom omgivningspåverkan vid bygg- och infrastrukturprojekt. Bolaget erbjuder tjänster såsom vibrations- och bullermätning, riskanalyser, fastighetsbesiktningar och vattenprovtagning – och stödjer kunder i hela Sverige med att hantera miljöpåverkan på ett ansvarsfullt sätt.

”Freja har varit en trygg partner som varit intresserad, hjälpsam och tillgänglig under hela processen. Detta har i sin tur skapat stort förtroende och en trygghet. Vi på Westberg har varit väldigt nöjda med den hjälp vi fått.” Mattias Westberg, Westberg Vibrations- och Omgivningskontroll AB.

Ansvariga projektledare från Freja Partner har varit Andreas Kristensen, samt Johannes Törnklev som legal rådgivare.

 

Vi tackar för samarbetet och önskar alla parter lycka till framöver!

 

Avtal om kommersiella entreprenader är inte reglerade i lag. Normalt gäller standardavtal bara om parterna kommit överens om det. Byggandets Kontraktskommitté för en effektivare byggprocess (BKK) har tagit fram standardavtal som flitigt tillämpas på kommersiella entreprenader.

 

Sedan 2016 har BKK påbörjat revideringsarbete av standardavtalen AB 04 och ABT 06. Den 15 oktober 2024 har BKK lanserat förslag till nya standardavtal. De nya standardavtalen är avsedda att ersätta AB04 och ABT06. Standardavtalet för totalentreprenader, ABT 06, kommer enligt förslaget att heta ABPU 25 (Allmänna Bestämmelser för projekterings- och utförandeentreprenad avseende bygg-, anläggnings- och installationsarbeten). Standardavtalet för utförandeentreprenad, AB 04, kommer enligt förslaget heta AB 25 (Allmänna Bestämmelser för utförandeentreprenad avseende bygg-, anläggnings- och installationsarbeten).

 

De nya standardavtalen har anpassats till dagens moderna teknik och arbetsmetoder och hart för syfte att främja bl.a.:

– sund konkurrens, kvalitet och kostnadseffektivitet i byggprocessen,

– samarbete, effektiv kommunikation och parternas lojalitet,

– ökad förutsebarhet,

– optimal riskfördelning och lägre transaktionskostnader.

 

Utöver förändrade avtalsvillkor ändras standardavtalens utformning, nämligen ny kapitelindelning, struktur och enklare språk. Även vissa begrepp förändras exempelvis Totalentreprenad ersätts med Projekterings- och utförandeentreprenad, ÄTA ersätts med Ändring av entreprenad och Besiktningsman ersätts med Besiktare.

 

De nya standardavtalen har varit ute på en s.k. öppen remissrunda. BKK har mottagit över 4 000 svar från runt 200 olika remisslämnare. BKK håller numera på att ta hand om feedbacken och återkommer med tidsplan för lanseringen.

 

De nya standardavtalen skulle börja användas sommaren 2025. Med tanke på den mottagna remissfeedbacken återstår att se ifall tidsplanen kommer att hållas eller inte.

 

Vad gäller för pågående entreprenader?

Eftersom standardavtalen måste åberopas påverkas inte pågående entreprenader av BKK:s revidering. Med detta menas att det fortfarande är AB 04 och ABT 06 som är gällande för pågående entreprenader.

 

Vad gäller framtida entreprenader?

De nya standardavtalen kommer inte per automatik att ersätta de gamla så fort de lanseras. Det är parterna som bestämmer vilka standardavtal som ska gälla de emellan. De nya standardavtalen kommer existera parallellt med de gamla under en övergångsperiod, som kan sträcka sig över flera år. De nya standardavtalen kommer gälla i framtida entreprenader, där de uttryckligen har åberopats.

 

Har du frågor kring ovan eller behöver du hjälp? Kontakta oss på Freja Partner!

 

 

Artikel författad av

Kristoffer Lipinski, jurist Freja Partner

Att sälja sitt bolag är oftast en av de största affärerna man gör i sitt liv som företagare, det är därför viktigt att det sker på så bra sätt som möjligt.

En stor del i en lyckad bolagsförsäljning bygger på förutsättningarna som man gå in i processen med. Transaktionsprocessen börjar i vad vi kallar Förberedelsefasen. Av erfarenhet görs de bästa bolagstransaktionerna när ägarna har förberett bolaget för en försäljning i god tid.

Här följer några tips på hur du som ska sälja ditt bolag kan förbereda dig för att ha så bra förutsättningar som möjligt.

 

1. Varför sälja?

Oavsett om du äger bolaget själv eller tillsammans med andra behöver ni komma fram till varför ni vill sälja.  Det kan till exempel vara inför pension, för att få hjälp med utvecklingen av bolaget eller hamna i ett nytt sammanhang.

Samla därför ägarna och diskutera samtligas inställning och önskemål. Det finns inga rätt eller fel, och anledningen kan skilja sig åt mellan delägarna, men de bästa förutsättningarna skapas om alla delägare är överens om en försäljning.

Med en tydlig anledning till att ni vill sälja kan ni sedan definiera önskat utfall.

 

2. Livet efter transaktionen

Det finns en vardag före en transaktion och det finns en vardag efter en transaktion.  Livet och vardagen innan en transaktion är ofta känt men hur ni önskar att vardagen ska vara efter en transaktion behöver också definieras för att transaktionen ska bli så bra som möjligt, och det styr transaktionen till viss del.

Vill du lämna bolaget efter transaktionen eller kan du tänka dig att vara kvar under en period? Dessa frågor går ofta ihop med punkt 1 men är viktiga att definiera för varje delägare.

 

3. Värdeambition och värdering

De flesta människor har bra koll på vad sin bostad är värd men de flesta har ingen koll på hur mycket deras bolag är värt.

Inför en transaktionsprocess bör ni göra en värdering av ert bolag för att stämma av bolagsvärdet mot er värdeambition (även kallat värdeförväntan), så de ligger i linje med varandra. Det gör att ni kommer ha rimliga förväntningarna under en transaktionsprocess men också att ni inte säljer ert bolag till ett för lågt pris. Om värdet på bolaget inte motsvarar din ambition finns två alternativ, antingen sänka din värdeambition eller göra en åtgärdsplan för hur du kan höja värdet på bolaget.

 

4. Tidsplan, planering och åtgärder

Med en tydlig anledning till försäljning, en plan för hur vardagen ska se ut efter transaktionen och en förankrad värdeambition kan man börja planera transaktionsprocessen.

Genom att vara ute i god tid kan ni styra verksamheten för att få det utfall på transaktionen som ni önskar. Kanske visar det sig att allt är på plats och ni kan starta en transaktionsprocess direkt, kanske krävs det en period där ni behöver göra vissa åtgärder för att göra bolaget redo för försäljning för att ni ska uppnå det ni vill med transaktionen.

Sätt upp en tydlig tidsplan, planera vad som ska göra och sätt en åtgärdslista, det kan exempelvis vara följande:

• Minska verksamhetens beroende av ägaren/ägarna
• Tillsätta en extern VD
• Minska beroendet till enskild kund eller leverantör
• Öka lönsamheten

 

5. Förbered företagsbesiktning

Längre fram i en transaktionsprocess kommer en köpare vilja göra en företagsbesiktning (så kallad Due Diligence (DD)) innan aktieöverlåtelseavtalet skrivs. Företagsbesiktningsfasen är en intensiv och ofta påfrestande del i en transaktion där mycket material och underlag ska tas fram på kort tid.

För att underlätta arbetet när ni väl kommer dit, samt effektivisera denna fas, är vår rekommendation att ni tidigt börjar ta fram det som en köpare vanligen efterfrågar.
Är ni ute i god tid är det också ett ypperligt tillfälle att säkerställa att ni har allt på plats eller upprätta det som saknas så att bolaget är helt och rent när en extern part ska genomlysa ert bolag.

 

Självklart rekommenderar vi skarpt att man tar hjälp av en rådgivare under en transaktionsprocess, och inte minst inför en transaktionsprocess – i Förberedelsefasen.

Med det får ni hjälp med att planera inför en transaktion och definiera en tydlig åtgärdslista för att uppnå önskat resultat. Ni får också hjälp att värdera ert bolag och sätta en rimlig värdeambition, men också hjälp med vilka insatser som faktiskt är värdedrivande.

Vi på Freja Partner kan givetvis hjälpa till med detta, och övriga delar i processen såsom att hitta rätt köpare, förhandla, ta fram material och stödja i DD-processen.

 

Vi hoppas ni finner ovan tips värdefulla och är mer än välkomna att höra av er vid frågor/funderingar!

 

 

Artikel författad av

Andreas Kristensen, ansvarig M&A på Freja Partner

andreas.kristensen@frejapartner.se

Vi har idag blivit uppmärksammade från flera håll att någon verkar använda Freja Partners varumärke i falska SMS. SMS:en innehåller anmodan om kontakt gällande information om inkassokrav.

Detta är inget som kommer från oss på Freja Partner.

Vår tolkning är att detta är rena bluff-SMS.

 

I de fall vi som juridiskt ombud skickar påminnelse eller krav för klients räkning så skickas detta med post, kivra eller i vissa fall till en fakturamail. Vi skickar aldrig ut våra krav via sms.

I våra påminnelser och krav framgår det tydligt vem som är borgenär, gäldenär och vem som är ombud för ärendet hos oss på Freja Partner. Det framgår också tydligt vart man ska vända sig om man har invändning mot kravet, där gäldenär både kan ringa vår kundtjänst eller maila vår inkassomail.

 

Kontakta oss på 031 – 780 64 60 eller info@frejapartner.se om du har frågor eller funderingar.

 

Polis är kontaktad.

 

 

 

Freja Partner har, genom jurist Zandra Larsen, biträtt vår huvudman i Stockholms tingsrätt där motpart yrkade skadestånd för brott mot EU:s allmänna dataskyddsförordning (2016/679) (GDPR).

Motpart hävdade att den personuppgiftsbehandling som vår huvudman utfört hade kränkt motparts rättigheter och orsakat skada. Vi bestred yrkandet och gjorde gällande att behandlingen av personuppgifter skett i enlighet med GDPR och att motpart inte kunnat styrka vare sig det påstådda brottet mot GDPR eller att någon skada uppkommit till följd av behandlingen.

 Efter en prövning av bevisningen i målet fann domstolen att motparten inte hade förmått att styrka sina påståenden om att vår huvudmans agerande utgjort ett brott mot GDPR. Domstolen ansåg vidare att det saknades tillräcklig bevisning för att fastställa att den påstådda personuppgiftsbehandlingen hade lett till en skada för motparten. Av denna anledning avslog domstolen motparts yrkande.

 Vi ansågs därmed ha haft framgång i målet, och motparts talan ogillades.