AB04 är de allmänna bestämmelser som är framtagna för att reglera parternas förhållande vid byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader då det rör sig om en utförandeentreprenad. En utförandeentreprenad kännetecknas av att det är beställaren som har allt ansvar för projektering av arbetet. Entreprenören ansvarar endast för utförandet av instruktion. Det innebär att beställaren lämnar en beställning om en särskild lösning eller ett särskilt utförande, och entreprenören har i uppgift att utföra arbetet på det sätt som beställaren bestämmer.

Partnering kan vara ett alternativ till det traditionella sättet att bedriva entreprenadarbeten på, men det är inte optimalt i alla typer av projekt. I samverkansentreprenad förutsätts näsan att ersättningsformen ska vara löpande alternativt en kombination mellan löpande och fast ersättning.

Partnering har ansetts vara särskilt effektivt i projekt som kräver tekniskt komplicerade lösningar, eller i större projekt där parterna haft problem med att definiera eller konkretisera. Det kan sägas att samverkan lämpar sig bäst för sådana projekt där parterna ser stora risker och osäkerheter samt där de misstänker att kostnaderna riskerar att skena iväg.

Ibland är det svårt att tyda vad som ska anses utgöra ett ÄTA-arbete men en huvudregel är att arbetet ska vara väsentligen kopplat till det arbete som ursprungligen beställts av entreprenören. Ibland kan det vara svårt att avgöra om det rör sig om ÄTA eller om en kompletterande entreprenad. För att arbetet ska anses utgöra ÄTA ska det vara så att det nya arbetet inte kan utföras ensamt eller isolerat från det ursprungliga arbetet. Om det rör sig om en omorganisering hos entreprenören eller om entreprenören vill ändra sina rutiner eller struktur så utgör arbetet inte ÄTA.

Skillnaden mellan styrd totalentreprenad och vanlig totalentreprenad är att i den styra totalentreprenaden har huvudentreprenören en större inverkan på projektets utformning och detaljer. Huvudentreprenören styr ofta utformningen och funktionaliteten av projektet och följer det noga under hela processen.

Det är vanligt förekommande att det i avtal mellan huvudentreprenör och beställare regleras att beställaren ska få godkänna samtliga underentreprenörer innan de anlitas.

Allmänna villkor är det som reglerar grunden för affärsförhållanden. Många företag använder dock villkor som är bristfälliga eller ogiltiga ur ett juridiskt perspektiv. Detta kan få stora konsekvenser vid en eventuell tvist eller leveransproblem.

Den svenska konsumentköplagen (1990:932) är en lag som gäller när fysiska personer (kallade konsumenter) köper lösa saker för ändamål som inte är näringsrelaterade, från näringsidkare. Både fysiska och juridiska personer kan vara näringsidkare, förutsatt att de anses handla för ändamål som har samband med en näringsverksamhet. Lagen är tvingande, vilket betyder att lagen inte kan avtalas bort och att avtalsvillkor som ger konsumenten sämre förutsättningar än vad som anges i lagen inte är gällande i förhållande till konsumenten. Lagen syftar till att skydda konsumenter mot oskäliga avtalsvillkor.